Leder och muskler

Leder och muskler

 

OBS! Jag har ingen veterinärutbildning, utan skriver det jag läst mig till. Vid minsta undran, fråga din veterinär!

 

I kroppens leder möts skelettets benändar. Ändarna är klädda med brosk. Brosket fungerar som stötdämpare, ger stadga och gör att benändarna kan glida mot varann.

När brosket tunnas ut, får sprickor, blir ojämnt eller försvinner helt kan benändarna inte glida mot varann och stötdämpningen försvinner. Det blir ofta inflammationer i leden.

Frånvaron av dämpning, att benen ligger rakt mot varann och inflammationer orskar hälta och smärta. När brosket försvinner kommer också benpålagringar som kroppens sätt att försöka hantera den nötning som förekommer. Dessa benpålagringar kan orsaka svårt smärta.

Om kroppen är byggd på så sätt att förslitningen av brosket blir större än normalt så pratar man om dysplasi. De ställena på kroppen som oftast drabbas i bland staffarna är höfter och armbågar. Men även andra delar - som knän, rygg och tassar kan drabbas.

När det gäller höfter kan man på ett tidigt stadium se om det finns risk för broskförslitningar, då förslitningarna oftast beror på hur väl ledkulan passar in i höftskålen. Om den är för grund ökar risken för att brosket nöts bort och det uppstår benpålagringar. Det är därför man gör höftledsröntgen om mätar graden av Höftledsdysplasi (HD) Ett dåligt resultat betyder inte att man måste sätta hunden på pedistal, men man får anpassa träningen och eftersom det till viss del är en ärftlig sjukdom bör man undvika att använda dessa hundar i avel.

När det gäller armbågar kan man inte se risken för förslitningar på ett lika tidigt stadium, utan man ser det först när det uppkommit benpålagringar.

Om hunden haltar, inte vill hoppa in t.ex i bilen eller sängen, kan det bero på att hunden har problem med lederna.

Problem med leder och muskler är inget ovanligt i stafferasen. Det är enligt hälsoenkäten som gjordes 2010 av rasklubben den enskilt största anledningen till att staffar avlivas i förtid.

Det man brukar tala om när det gäller staffar är Höftledsdysplasi (HD) och Armbågsdysplasi (AD) Dessa sjukdomar uppkommer genom arv och miljö i kombination.

En hund med dåliga höfter/armbågar som används i avel ger i högre grad avkommor med dåliga höfter/armbågar, i alla fall enligt tillgänglig data från SKK:s avelsdatabas. Om fler röntgade skulle datan bli mer tillförlitlig. Läs mer om höftledsröntgen och armbågsröntgen

 

Det är självklart inte bara armbågar och höfter som kan drabbas av ledproblem och pålagraingar, utan alla leder riskeras att drabbas. Det kan vara i ryggen, i knä, i tassar osv.

 

Samtidigt ökar risken för dysplasi om hunden växer för snabbt som valp eller är överviktig eller tung.

Även korsbandsskador förekommer, lite mindre än fyra procent av de som svarade på rasklubbens hälsoenkät hade hundar som drabbats av korsbandsskador. Hundar över åtta år räknades ej med. Staffens lek är ofta snabba ruscher med tvära vändningar. Om staffen är dåligt uppvärmd eller sedan tidigare har en förslitning finns det just vid de tillfällena extra stor risk att det uppstår korsbandsskada.

När det gäller just de gamla kamphundsraserna får man dessutom ha i bakhuvudet att de är avlade på att inte visa smärta. Det är självklart skillnad mellan individer, men man måste som ägare vara uppmärksam på hundens signaler som inte alltid kanske är så tydliga.

 

Läs mer om armbågsdysplasi:

En led med pålagringar blir aldrig helt frisk Agria (2010)

Läs mer om höftledssyplasi

Avelsstrategier mot höftledsdysplasi (SLU 2010)